Minnie Cooper kör inte en Mini Cooper. Hennes bil är en vit
Polo, och den kör in på besökarnas parkering bakom en Mondeo och framför en
Yaris. Det är fyra personer i Mondeon, två i Yarisen. När hon fickparkerade i
utrymmet, Minnie är glad över att flera grupper av människor sölar nära fordon,
antagligen väntar de på att receptions byggnaden ska öppna.
Det är inte riktigt en byggnad, det är en av dem där mobila
sakerna som toaletterna på pop festivaler, och det står på vidsträckt asfalt
utanför fängelse portarna. Ramper på vartdera slut leder till dörrar som är
stängda. Ordet IN är stämplad på rälsen nära rampen, UT på rälsen vid de andra.
Två fängelse tjänstemän lutar på varsin sida av IN skylten, rökande. Ingen av
dem kollar mot bil parkeringen, som håller på att fyllas upp.
För att besöka någon i fängelset måste man ha en
besökstillstånd. Minnie Cooper har inte ett för hon känner inte någon i
fängelset. Hon känner en eller två personer som borde vara i fängelset, men det
är inte poängen. Hon vet att hon inte kommer komma igenom portarna, men det är
okej, hon behöver inte det. Allt hon behöver är att en av Gavin Ward’s
föräldrar visar sig. Eller båda. Hon vet hur dem ser ut, hon hade tillräckligt
med tid att granska dem i domstolen. Hon hoppas att det blir idag, för det är
sjätte gången på sju dagar som hon kommer hit. Det här är ett top-säkerhets
fängelse: förr eller senare kommer någon att märka och ifrågasätta henne. Fem
minuter före receptionen ska öppna, besökare går mot botten av rampen och en kö
bildas. Minnie kollar från förar sätet men ser inget ansikte hon känner igen. Hon
har praktiskt taget förmått sig själv till nödvändigheten att riskera en sjunde
vaka när en gammal röd Polo klämmer sig förbi och kör långsamt in i en
närliggande parkerings plats. Förarens dörr öppnas och ut stiger Anna Ward,
klädd i kappan som hon hade på sig vid rättegången. Hon ser äldre ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar